1. Behov: Syftet med omvärldsbevakning varierar från företag till företag, från organisation till organisation, och kan handla om att stödja strategiska beslut, marknadsbearbetning, säljarebete eller att hantering av konkurrenter, politisk risk samt PR-behov. Utifrån behovet kartläggs den omvärld som ska bevakas. En organisations omvärld omfattar exempelvis aktörer, regler och opinioner.
2. Insamling: Efter kartläggningen av omvärlden identifieras de källor som motsvarar behovet som exempelvis media, social media, andra webbresurser, databaser, forskning samt konferenser och möten.
3. Bearbetning: För att information ska kunna omvandlas till underrättelser måste den bearbetas och kategoriseras.
4. Analys: Nästa steg är att analysera den bearbetade informationen. Analysnivån kan variera – från översiktliga sammanfattningar till mer djupgående analyser – det centrala är att analysen motsvarar organisationens omvärldsbevakningsbehov.
5. Leverans: Slutligen ska underrättelserna levereras på det sätt som stödjer beslutsfattare och analytiker på bästa sätt. Det kan handla om kortfattade rapporter, sk intelligence briefs, eller om informationsflöden (till ex. RSS), men även genom personliga dragningar av en omvärldsanalytiker inför en ledningsgrupp

Se en illustration av underrättelsecykeln nedan:

Läs mer om begreppet underrättelsecykeln här >>

Om Lerdellipedia

Lerdellipedia är vår lite skämtsamma benämning på den framväxande ordlista, där vi definierar begrepp som har betydelse för vår och våra klienters verksamhet. Till att börja med är begreppet Lerdellipedia naturligtvis inspirerat av begreppen encyklopedi och Wikipedia, men även av Intellipedia som är den amerikanska underrättelsetjänstens framväxande kunskapssystem.

Lerdellipedia finns här >>

Andra bloggar om: underrättelsecykeln, omvärldsbevakningscykeln, intelligence cycle, underrättelser, underrättelsearbete, underrättelsetjänst, intelligence, omvärldsbevakning

Tanken är att man lägger upp en liten räknare/övervakare på den egna sidan, som vidarebefordrar besöksdata till Creeper – som i sin tur gör denna information tillgänglig för allmänheten via en öppen loggfil.

Vid första anblick skulle då detta vara ett fiffigt svar på den klassiska frågan “Vem ska övervaka övervakarna?” – men för det första så handlar ju knappast all trafik från myndigheternas sida om övervakning, för det andra så får man väl hoppas att våra tillsynsmyndigheter inte alltid flaggar helt öppet med var de kommer från i sitt övervakningsarbete.

I sammanhanget kan konstateras att FRA verkar ha anlitat en PR-byrå som kommit med en intressant lösning på hur myndigheten ska bemöta kritik mot den egna organisationen – nämligen genom sidan “Klartext” där man från FRA går till direkt konfrontation mot sina meningsmotståndare. I skrivande stund toppas dock Klartext av att man klappar media på ryggen och berömmer DNs Niklas Ekdal som uttryckt förståelse för FRAs verksamhet.