Den första panelen handlade om Reputation Monitoring & Management Through Search, där jag deltog tillsammans med Kristjan Mar Hauksson vid det isländska företaget Nordic eMarketing, samt Mikkel deMib Svendsen vid det danska företaget deMib.com. Kristjan och Mikkel (och undertecknad) klargjorde på ett livfullt sätt vikten av att bedriva omvärldsbevakning på Internet så att man fångar rykten i ett tidigt skede.

Den andra panelen handlade om SEO & blogging, där jag talade om vikten av bloggar för PR och rykteshantering följd av ett inspirerat föredrag av den amerikanske SEO-experten Andre Jensen på FreelanceSEM som visade hur SEO med hjälp av bloggande ska gå till i praktiken.

Bägge panelerna leddes på ett förtjänstfullt sätt av den italienske sökmarknadsföraren Sante J. Achille. Han passade även på att presentera tidskriften Search Engine Marketing Journal, som jag med intresse kommer att följa framöver.

Det var en relativt livaktig diskussion efteråt, där jag fick frågor om den undersökning jag genomfört om utbredningen av politiker som bloggar. Frågan handlade om hur antalet svenska bloggare (24 %) står sig i jämförelse med andra länder. Jag fick bli svaret skyldig, men eftersom jag kommer att undersöka i vilken utsträckning Europaparlamentarikerna bloggar så bad jag att få återkomma i ämnet. Analytics-gurun Brian Clifton från London påpekade att brittiska parlamentariker – och byråkrater (!) – bloggar som aldrig förr. Intressant.

Några medieinslag om SMX Stockholm: “En gräddfil i sökresultatet“, “Många konspirationsteorier om Google“, samt “Representanter för de ledande sökmotorerna satsar på SMX Stockholm” och “Iphone är framtiden inom sök“.

Inlägget handlade om varför PR-folk är så lata. En något provokativ frågeställning, och jag har ingen aning om ifall så är fallet eller ej. Vad jag vet är att mycket av det PR-arbete som jag får se idag inte tar till vara på de möjligheter som webben för med sig. Blogginlägget citerar en nyhetsproducent vid Fox Business Network:

There are all kinds of news stories on the Web that producers like myself monitor. And we go in search of experts who can comment on these stories. And we find them. But not from the PR people. We have to do it ourselves.

Jag och andra nyhetsproducenter bevakar alla typer av nyheter på webben. Och vi letar efter experter som kan ge kommentarer på dessa berättelser. Och vi hitter dem, men inte med hjälp av PR-byråer. Vi måste göra det på egen hand. (Fri översättning.)

Det intressanta i citatet är vad nyhetsproducenten egentligen pekar på: det blir allt vanligare att det är på webben, i bloggar, forum, communities mm som nyheter skapas, och inte på traditionella nyhetsredaktioner. Traditionell media blir istället ett slags megafon som blåser upp händelser först uppmärksammade på Internet till att bli riksnyheter. Men det här börjar naturligtvis journalister inse, vilket kommer att ytterligare förkorta vägen mellan att en händelse eller ett skeende uppmärksammas på en blogg eller i en nätgemenskap till att det blir en “riktig nyhet”. Jag håller dock med om att journalisterna ligger före PR-folket i att förstå detta.

En annan slutsats är att detta underbygger vår övertygelse om att omvärldsbevakning är så mycket mer än mediebevakning, helt enkelt eftersom tidsfaktorn är av betydelse: det gäller att identifiera en händelse eller ett skeende så tidigt som möjligt i omvärldsbevakningsarbetet av tre skäl:

1. Det finns fortfarande tid för våra klienter att agera,
2. Har man enbart mediebevakning når man inga fördelar eftersom alla aktörer har har samma mediebevakning och får reda på en händelse samtidigt som Dagens Eko läser upp förstasidan på Dagens Nyheter.
3. Samt kanske det viktigaste: det som är viktigt för våra klienter kanske inte har tillräckligt nyhetsvärde för att över huvud taget bli en nyhet. Och är det ingen “nyhet” så kommer ingen nyhetsbevakning i världen att fånga den. Exempel: “Vår konkurrent börjar rekrytera folk som talar kinesiska/mandarin. Det är ingen “nyhet” i sig, men för oss säger det massor – nämligen att vår konkurrent är på väg in på den kinesiska marknaden”.

Vårt nya RSS-flöde är:

http://feeds.feedburner.com/omvaerldsbevakning.

Du som redan prenumerar på detta flöde måste ändra dina inställningar i din RSS-läsare för att bli uppdaterad när nya blogginlägg publiceras.

RSS är ett standardformat för att leverera nyhetsrubriker och sammanfattningar automatiskt till en webb- eller RSS-läsare, och lämpar sig väldigt väl för att hålla sig uppdaterad genom att prenumerera på mediesajters och bloggars flöden.

Det är dock viktigt att förstå att RSS inte räcker till för en seriös omvärldsbevakning av Internet eftersom den absoluta merparten av resurser på Internet inte täcks av RSS. Fråga oss gärna om du vill veta mer om hur en komplett internetbevakning bör gå till. (Läs mer om hur vi genom samarbeten kan åstadkomma en komplett internetbevakning.)

Jag vill också passa på att understryka att vi gör hela vår omvärldsbevakning tillgänglig via unika RSS-flöden för varje enskild kund, där kunden får all sin bevakning av media, bloggar, konkurrenter, myndigheter, events, opinionsbildning, etc kontinuerligt levererad i sin RSS-läsare och där den infångade information är sökbar.

IDG och Fredrik Wass har publicerat en utmärkt guide för den som vill veta mer om vad RSS är något: Revolutionera ditt surfande med RSS. Rekommenderad läsning.

PS. Wass nämner en del läsare, en lista vi vill komplettera med Newsgators FeedDemon – en gratis läsare som är mycket användbar.

PRfekt påpekar att vi omvärldsbevakare måste förädla våra tjänster om vi ska ha någon framtid. Det är en insikt och övertygelse som vi också delar.

Hoten från “gratisleverantörer” av nyhetsbevakning som Google News, Eniro nyhetsbevakning och Sesam måste anses vara än större för de företag som enbart ägnar sig åt mediebevakning.

I inlägget nämns tre områden där förädling kan äga rum:

• Sammanhanget – än så länge har inget automatiskt verktyg kunnat utmana den mänskliga analysförmågan när det gäller att bedöma en händelses sammanhang.
• Relationerna – “Eftersom räckvidd dör och nätverksrelationer fötts kommer det att växa fram omvärldsbevakningsföretag som specialiserar sig på att kartlägga relationer på nätet”
• Människorna – “Det är inte mediet som är det intressanta – utan människorna — att kartlägga människors drivkrafter kommer därför att bli en egen nisch”

Vi tackar för såväl tips som uppmuntran i vårt arbete med att lyfta fram vikten av mänsklig analys och på Internet som källa för god omvärldsbevakning.

“Det är dags att modernisera och rusta upp utrikesrapporteringen. De medier som idag vågar satsa på kvalitativ omvärldsbevakning och brett internationellt kunnande investerar klokt – och långsiktigt helt rätt.” Lars Adaktusson, krönika i SvD

Udden riktas mot SR och SVT, men man anar att redaktör Adaktusson inte nödvändigtvis menar att denna “omvärldsbevakning” måste utföras av Public Service-företagen. Jag hoppas han kan övertyga Viasat om att bygga upp ett världsvitt nät av TV8-korrar…

“Det som finns i mediearkiven motsvarar väl ungefär en tusendel av vad som skrivits om diskussionerna kring förnyandet av ett sändningstillstånd för en tv-station i Venezuela. Vad det gäller omvärldsbevakning är Sverige verkligen en bananrepublik ibland.” Patrik Svensson, Sydsvenska dagbladet

Visst är det så. Och visst är det en fiffig beskrivning av Sverige som en bananrepublik när det handlar om Chiquitas påstådda stöd till terrorister.

Vill emellertid passa på att fastslå två saker. För det första, omvärlden består av så mycket mer än andra länder. Vilket innebär, för det andra, att omvärldsbevakning måste omfatta mycket mer än utrikesbevakning och mediebevakning.

DNs radiokritiker – tillika Örnätare – Marie-Louise Samuelsson, sa i Ekot om SRs nytillträdde VD Kerstin Brunnberg att “hon [är} en tydlig public servicejournalist. Hon har ett föredömligt intresse för utrikesbevakning och omvärldsbevakning. Det är en av public serviceradios väsentligaste uppgifter”

Ytterligare ett exempel på att termen omvärldsbevakning intar nya (nåja) domäner. Jag håller delvis med men menar för egen del att omvärldsbevakning är ett mycket vidare begrepp än mediebevakning – och att en god omvärldsbevakare skall sträva efter ett fånga ett skede före media, men även fånga händelser som aldrig får utrymme i mediarapporteringen men är av stor vikt för den egna verksamheten ändå.

“Omvärldsbevakning känns som en naturlig del i ett regeringskansli. Men någonstans har de senaste årens regeringar satsat mer på presstjänst än på människor som kan planera långsiktigt eller hålla koll på omvärlden.”

Källa: Stina Morian, Gotlands Tidningar, http://www.gotlandsallehanda.se/GEN_Utmatning.asp?ArticleID=1518692