Då vår spetskompetens ligger på att hitta öppet tillgänglig – men svåråtkomlig – information har vi naturligtvis också hittat en del mindre smickrande bilder och annat på bland annat Facebook.

IDG har en intressant artikel i ämnet där man påstår att ett av fem amerikanska företag använder sig av sociala nätverk i sin rekrytering.

Visst kan dessa bilder vara väl så relevanta vid en rekrytering eller investering. Men i de fall där vi hittat något som vid en första anblick verkar negativt är vi väldigt måna om att påpeka att bilden eller ryktet i fråga måste ses i ett större sammanhang.

När vi rekryterar medarbetare vill vi anställa personer som levt ett helt liv. För vissa av oss innebär det att vi någon gång gjort något som vi kanske ångrar, och genom nätet får vi svårt att glömma bort händelsen helt enkelt beroende på den stora spridningen och att information har en tendens att finnas kvar någonstans i en vrå på webben.

Detta innebär att vi själva – men framför allt andra som till exempel rekryterare och investerare – måste ta denna typ av information med en stor nypa salt samt sätta den i relation med övrig info.

På ett sätt kan man säga att nätet – och ställen som Facebook – gör det svårare att hyckla. Och det är kanske bra det.

Gemensamt för dessa koder och lagar är att IR-relaterad information måste publiceras på den egna hemsidan…

Det är utmärkt med genomskinlighet (transparency) men den riskerar att sprida mer information än vad som var tänkt från början, vilket ger oss omvärldsbevakare ytterligare en outsinlig källa. Tack.